Praktiken

Idag hade vi genom gång hur min praktik skulle se ut under de femton veckorna jag ska vara hos Cecilié. Det var intressant och vi kom överens om att jag får jobba mycket enskilt, men visa henne allting jag har gjort, så att jag inte bara sitter i Stockholm utan att arbeta.

Jag fick lära mig nya viktiga frågor till en person intervju, eftersom det är bland det första jag ska göra på praktiken. Jag fick även i läxa att läsa en serieartikel ur Svenska Dagbladet, som påminner om den serien jag vill göra, senare under hösten.

Hon gick även igenom ett par intervjuer jag har gjort, påpekade vad jag har gjort rätt och kunde ha förbättrat.

Nu ska jag ringa runt till personer jag vill boka intervju med, även skriva om min intervju med E.M.D och ser om den kan förbättras.

Vi träffade även Ola som är illustratör. Han sa åt mig att det som fick han att inse att han ville rita och teckna var denna text. (nelson mandelas installationstal)

Vi satt och diskutera varför läser vi, VAD vill JAG läsa, vad vill mina LÄSARE läsa, VARFÖR vill jag endast läsa ett par tidningar och inte alla?

Nelson Mandelas Installationstal

 

Vår djupaste rädsla

Är inte att vi är otillräckliga

Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker

som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva

hur skulle jag kunna vara genial,

underbar, begåvad, fantastisk?

Men, varför skulle inte Du vara det?

Du är ett Guds barn.

Att Du låtsas vara liten hjälper inte världen.

Det finns inget upplyst i att krympa

för att andra människor

inte skall känna sig osäkra i Din närhet.

Vi är alla avsedda att lysa

som barn gör.

Vi föddes för att manifestera

Guds härlighet

som är inom oss.

Det finns inte bara i några av oss.

Det finns i var och en!

Och då vi låter vårt eget ljus lysa,

ger vi omedvetet andra människor

tillåtelse att göra samma sak.

När vi är befriade från vår egen rädsla,

berfriar vår närvaro automatiskt andra!